Vi är stolta över att Helena Åberg, medlem i SKHvs styrelse, under 2010-2014 representerar Europa i IFHEs styrelse.
Nedan följer några tankar och förslag angående elevers behov att i den svenska skolan ges chans att lära sig om livsviktiga ämnen som hälsa, ekonomi och andra frågor som rör det dagliga livet hemma.
Vi som skriver detta är Svenska kommittén för hushållsvetenskap, SKHV, en ideell organisation som verkar för att stärka och utveckla det hushållsvetenskapliga fältet i undervisning, forskning och i samhället i övrigt. Vi verkar på det nationella planet med frågor som detta brev, men också på det globala planet. Vill du läsa mer om oss kan du gå till vår hemsida www.skhv.org eller till den internationella sammanslutningens hemsida www.ifhe.org.
• Alla elever har rätt att genom grundskolan och gymnasieskolan kunna utveckla kunskap för såväl familje/privatliv som yrkesliv och samhällsliv.
• Hem- och konsumentkunskap bör stärkas i grundskolan. Timtalet bör vara minst 230 timmar.
• Hem- och konsumentkunskap bör införas på gymnasieskolan, om inte som kärnämne i alla fall som obligatoriskt tillval (jfr idrott och hälsa).
• Hem- och konsumentkunskap bör erbjudas inom kommunala grundvuxutbildningen
Det pågår just nu omvälvande förändringar av utbildning och skola i Sverige: reviderade läroplaner, nya kursplaner och nya bedömningsformer i grundskolan, en reformerad gymnasieskola och slutligen: en ny lärarutbildning. Man kan fundera om det är klokt att göra så stora förändringar så ofta som vi gör i Sverige. Jämför till exempel med Finland. Men nu är dessa förändringar på gång och då gäller det att ta tillfället i akt och se till att få önskvärda förändringar till stånd.
Är hållbar utveckling viktigt? Är hälsa en viktig fråga för barn och ungdomar? Behöver unga lära sig ha koll på sin ekonomi? Ska Sverige vara ett land där jämställdhet råder? Alla dessa och andra viktiga frågor är centralt innehåll i grundskolans undervisning i hem- och konsumentkunskap, HK. Idag har eleverna118 timmar HK under 12 år i skolan. På dessa timmar ska eleverna utveckla kunskap om såväl mat och måltider, boende, social gemenskap och konsumentekonomi. En viktig och positiv förändring vore därför att utöka timantalet för HK i grundskolan och att införa det i gymnasieskolan.
Arbetssättet i HK är speciellt. Det är ett ämne där man får upplevelser, inte minst av konsekvenser av sina val. Undervisningen kännetecknas av meningsfullhet och sinnliga upplevelser genom att fokus ligger på ”att göra”, erfara och reflektera i handling. Så här står det i den kursplan som gäller idag:
”Genom att utföra skilda hushållsverksamheter får eleven upplevelser genom olika sinnen – syn, känsel, smak och lukt. I arbetsprocessen utvecklas såväl etiska, estetiska som skapande världen. Språkliga och matematiska färdigheter används i konkreta och meningsfulla sammanhang där återkopplingen är förankrad i elevens egna handlingar och sinnesupplevelser. I ämnet hem- och konsumentkunskap diskuteras behovet av vanor och rutiner och skapas möjligheter att uppleva glädje, gemenskap och mening i det dagliga arbetet” (Kursplan 2000).
Vi menar att det är viktigt att värna om att det finns möjligheter att genomföra ett sådant arbetssätt, vilket ställer krav på:
• En utrustad HK-lokal på varje skolenhet (dock kan lokalen byggas på ett sådant sätt att den även kan nyttjas till annan undervisning – här uppmuntras nytänkande. Några tankar om lokaler finns på www.did.uu.se/hkrummet).
• Tillräckligt långa arbetspass. Under många år betonades att tankar tar tid och att arbetspassen skulle vara längre. När det gäller HK har istället trenden varit den motsatta. På 1960-talet hade man halvdagars undervisningspass, idag finns de skolor som har så kort tid som 60 minuter. Vi menar att 120 minuter borde vara minimitid för att ge plats för både görande och reflektion.
• Utbildade lärare är en annan förutsättning för utveckling av arbetssätt, läraren är också, visar forskning, den enskilt viktigaste faktorn för elevers skolframgång. Detta gäller också i ett så pass komplicerat ämne som HK. Inte minst har lärarens didaktiska kompetens stor betydelse för HK-undervisningens genomförande, något som också uppmärksammas i lärarutbildningsutredningen (SOU 2008:119).
Med jämna mellanrum kan vi i dagspress och forskningstidskrifter läsa om barns och ungas hälsa, och att många av dem inte mår bra. Det handlar om övervikt och fetma, likaväl som om anorexi och andra ätstörningar. Det handlar om fysisk likaväl som om psykisk hälsa. Bra mat och måltidsvanor, liksom motionsvanor, får oss främst att tänka på den fysiska hälsan. Men den psykiska hälsan påverkas också av vad vi äter och om vi rör på oss. Det handlar om att förändra matvanor utan att skuldbelägga, att äta mat och våga njuta av maten som Pollans skriver i sin bok Till matens försvar (se recension i DN 2009-08-11).
En annan viktig faktor när det gäller psykisk hälsa är relationer, med familj, vänner, skolkamrater etc. Kunskap om social gemenskap ingår i HK. Det är det enda ämne där man idag faktiskt betygsätter förmågan att samarbeta.
Hygien är en annan viktig aspekt av mat och hälsa. Det tycks dels som om mycket av den kunskap som förr förvärvades mellan generationerna i hemmen om hur man hanterar livsmedel, förvaring osv. har gått förlorad genom att vi de facto lagar mindre mat i hemmen, men också att många unga föräldrar idag inte har dessa kunskaper. Dessutom kräver dagens livsmedel andra kunskaper än förr.
Att sköta sin hälsa är också nära förknippat med frågan om den privata ekonomin. Har du inte förmåga att hantera din ekonomi ökar risken för ohälsa (www.fhi.se). Unga är en central målgrupp för exempelvis lån via mobiltelefonen och kontrollen är fortsatt dålig. Ett stort antal ungdomar hamnar i Kronofogdens register, något som kan utgöra ett hinder för dem många år framöver då det gäller att skaffa bostad eller göra andra större inköp. Barn och ungdomar är idag köpstarka grupper, de översköljs med köpbudskap redan i småbarnsåren genom tidningar och tv. Frågor om privatekonomi och om att vara konsument behöver ges större utrymme genom skolåren. De måste anpassas till olika åldersgrupper, därför kan inte undervisningen enbart ges i grundskolan utan bör också inrymmas bland de obligatoriska momenten i gymnasieskolan. Konsumentverket har tidigare undersökt privatekonomins utrymme i undervisningen och visar att lärare i samhällskunskap varken har intresse för eller anser sig ha tid att ta upp privatekonomi i sin undervisning. Därför: Inför hem- och konsumentkunskap även i gymnasieskolan. Då hamnar också privatekonomin i ett sammanhang tillsammans med mat och måltider och boende som tillsammans utgör en stor del av hushållsbudgeten. Inte minst skulle privatekonomiska frågor belysas ur HK:s centrala perspektiv: jämställdhet, resurshushållning, kultur och hälsa.
Att kunna skapa och vårda ett hem, hålla det rent och skapa trivsel är också viktiga för att vi ska må bra. Har man kunskap så går både matlagning, städning och tvättning så mycket snabbare än om man inte kan. Dessutom är det mindre risk att man misslyckas: att maten ej blir god, att man förstör en bordsyta för att man rengjorde den fel eller blir tvunget att slänga plagg som blivit förstörda i tvätten – och det är bra med tanke på den hållbara utvecklingen.
Ska utvecklingen bli mer hållbar krävs insatser på olika nivåer. Såväl politiker, näringsliv som konsumenter måste bidra, var och en utifrån kunskap och ansvar. I HK, där individen och livet i familjen/hushållet står i fokus ges elever möjlighet att utveckla kunskap om vad hon/han kan göra, om olika alternativa val, vad handlingar får för konsekvenser för individen själv, men också för andra människor nära och långt bort och för naturmiljön. Att göra val idag, det må vara av matvaror, kläder eller en stol att sitta på, är en komplicerad process. Det krävs både kunskap, självförtroende och vilja att agera utifrån den ofta motsägelsefulla information som finns att tillgå.
I HK används språkliga och matematiska färdigheter i konkreta och meningsfulla sammanhang och det sker en direkt återkoppling om det är rätt eller fel i elevens egna handlingar och sinnesupplevelser. Det handlar om att genom att exempelvis undervisningen i svenska för invandrare sker i ett konkret sammanhang som att t.ex. tillreda en måltid (planera, göra inköpslista, läsa på förpackningar, läsa recept osv.) skapas både ett motiv och ett vardagsnära innehåll i språkundervisningen, detsamma gäller matematik. När en måltid tillreds sker olika matematiska beräkningar både av volym, de olika räknesätten m.m. utifrån recept, prisberäkningar etc. Att upptäcka hur maten smakar då man inte kan begrepp som msk, tsk och krm kan vara en salt upplevelse.
Det finns också flera exempel på hur man faktiskt arbetar utifrån dylika idéer t.ex. i Lidingö kommun. Där man tar de meningsfulla konkreta sammanhangen som HK-undervisning utgör till hjälp och faktiskt åstadkommer reella förbättringar i elevernas språk och matematikkunskaper. Det finns också exempel på där man i sfi-undervisning använder maten som grund för undervisning.